Idag fick jag frågan om jag precis kommit från skolan.. "Eeh, nej" Svarade jag glatt och tanten frågade hur gammal jag var. "19".. Vi pratade vidare och jag berättade att jag strax skulle hämta min dotter på dagis och hon tittade skumt på mig och sa "Jag trodde du var yngre" och pysslade vidare med det hon höll på med.

Japp, fördommar har väl alla människor men att visa dem så tydligt har jag nog aldrig riktigt varit med om. Visst har jag fått diverse blickar under tiden jag var gravid till idag och jag börjar bli ganska van och ingenting jag riktigt tänker på.

Känner att ni får tycka och tänka precis vad ni vill oavsett om ni känner mig eller ej, jag har adrig i mitt liv kännt mig så mogen och vuxen som nu.

Jag trivs så extremt bra med det livet jag har och har aldrig önskat att det vore annorlunda.

Jag minns också när jag, Alexandra, Linnea och alla barnen stod utanför affären och tant stannade till och frågade om vi var föräldrar till barnen. Hon sa att hon trodde att vi var ett gäng från dagis, haha. Glatt sa hon att hon tyckte det var roligt att se lite unga föäldrar :)

Härlig tanter, med härliga tankar!

Åter till att jag är lycklig för livet jag lever. Trillar in på en bloggar lite då och då och läser om elände, allt från Canser, alkolism och de förlorat nära och kära och då och så tar jag mig en funderare.

Varför kan vi inte vara nöjda med det vi har? Var och varannan dag gnäller jag på saker som kunde varit bättre.

Jag är inte ensam i livet, jag har fått gåvan att leva, växa upp i en underbar familj som älskar mig och stöttar mig i vått och tort.  Jag har fått livets gåva, ett barn i min famn, jag har fått känna kärleken man känner till ens barn. En underbar man och har vänner och kära runt mig.

Jag skulle kunna skriva många rader om hur bra jag har det. Ja, jag är lycklig som får leva detta liv.

Lycka till er alla och tack till er som gör mitt liv så bra.