Här går jag och skurar golvet i mina rosa hello kitty strumpor.
Ja ni hörde rätt, strumpor. Inte för att jag på en fläck njuter av att bära ett par strumpor utan av den enkla anledningen att hedda i morse sa, -mamma, idag vill jag att du ska ha dom här.. när jag satt och grävde efter några strumpor som såg lika dana ut eller åt minstone var snarlika varandra.
Så långt va dagen bra. Frid och fröjd. Tills femhunfraelfte människan frågade frågan som jag bokstavligen hatar som följdfråga av, hur mår du? Hur orkar du med allt? Dvs -när får du någon egentid?
Jag blir mållös varje gång. Vafan är egentid?
Är egentid att gå på stan och shoppa, gå på finrestaurang och äta varm mat, ut och jogga eller träna på gymmet, springa på krogen eller ja, vafan är ensamtid?!
De närmsta egentid jag kan tänka mig ha är en dusch på kvällen när barnen somnat om jag fortfarande är vaken eller när jag sitter ensam kvar vid bordet och äter kall mat efter att barnen ätit klart, händer tvättats, eddie badats och moltas matats (eftersom små barn oftast blir hungriga precis när en annan ska äta) eller för den delen ska ta första klunken kaffe som för övrigt ställdes i ordning två timmar tidigare men saker kommit i vägen.

Nej, jag gnäller inte. Det är absolut inte det jag vill säga med detta inlägg. Jag är så tacksam över att jag får dela varje dag, timme, minut och sekund tillsammans med mina barn. Jag är inte bitter över att inte få gå ensam på toa, inte ha ha två armar fria när jag dammsuger eller att inte ha rena kläder längre än fram till frukostbordet.

Jag har inte valt att bli mamma för att låta nån annan passa mina barn eller inte tillbringa någon tid med dom. Jag älskar att vara mamma till mina odågor. Men kan som alla andra föräldrar känna sig otillräcklig i bland, mer eller mindre. Jag har inte heller valt att vara ensam förälder, men jag är tacksam över att få vara den föräldern som har möjlighet att få ta hand om dem för jag vet att livet kan vända på en sek och om jag vet med mig då att jag inte tillbringat all den tiden jag haft tillsammans med dem jag älskar mest så skulle jag aldrig någonsin kunna förlåta mig själv.

Så snälla sluta tjata om ensamtid. Fråga gärna hur jag mår. Som om jag vore vem som helst. Men skippa frågorna, hur orkar du?
Eller när får du någon ensamtid?

Jag lovar att om jag behöver lätta mitt hjärta eller behöver hjälp en stund så kommer jag att tala om de för dem som har något med det att göra.

 

Patricia

25 oktober 2016 16:00

Du är så jävla bra ❤️ Och strumporna är sjukt fina! 😘

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vara förälder till dom här fyra är som att vara en blandning av en duracellkanin, bläckfisk och superhjälte. Allt går lixom i 100 km i timmen. Att jag oftast somnar till när jag nattar eller att jag bara ligger raklång och njuter av tystnaden so...

Igår hade vi kusin lia på besök Hedda är fortf hemma från förskolan..i torsdags möttes vi av en lapp -det går magsjuka hos oss så då vände vi och gick hem och har inte vågat oss dit ännu. Jag vill inte ha magsjuka i jul. Måtte vi klara o...

Idag har vi lånat kusin lia, hedda och lia har på efet initiativ städat både hedda och ronjas rum. Ordning och reda ? ...

Lyxför oss att vi blev bjudna på Halloween kalS igår. Ungarna åt nuggets och strips i folärmer av spöken,häxor, pumpor. Busigt! En annan blev ju bjuden på kört och potatisgratäng! ? En annan fick ju stå för middagen idag ist. Fläskfilé gryt...

Idag har vi faktiskt inte klivit utanför dörren. En som dag som de hela tiden varit något att göra men de känns som inget ändå blivit gjort ? Ronja som är så hjälpsam. När moltas vill vs i knä och mamma måste servera syskonen tar hon molt...