Vi har skickat iväg mitt stora hjärta Till skolan, hon går själv. På eget bevåg. Hon gör sällskap med två kompisar som bor två hus bort.
När jag skumle välja om hedda skulle gå 8-13 eller 9-14 på dagis säger Ronja, ta 9-14 för annars kommer jag aldrig att få gå själv.
Plötsligt blev hon stor min lilla bebis. Självständig.
Hon fick välja. Vissa dagar hämtar jag henne, vissa dagar pratar vi i telefon hela vägen. I morse fick jag

Bra träning.

Jag , eddie och moltas ska promenera och posta brev och handla för några dagar. Hedda önskar popcorn till fredagsmys.

Alltså hur man ungarna att äta ordentligt när.man ställt mat på bordet ? Det är ett ständigt ätande annars ist.. nu kommer trollen med baguett och tacobröd..

Nuska vi klä på oss och lämna trolljäntan på dagis ?

Här går jag och skurar golvet i mina rosa hello kitty strumpor.
Ja ni hörde rätt, strumpor. Inte för att jag på en fläck njuter av att bära ett par strumpor utan av den enkla anledningen att hedda i morse sa, -mamma, idag vill jag att du ska ha dom här.. när jag satt och grävde efter några strumpor som såg lika dana ut eller åt minstone var snarlika varandra.
Så långt va dagen bra. Frid och fröjd. Tills femhunfraelfte människan frågade frågan som jag bokstavligen hatar som följdfråga av, hur mår du? Hur orkar du med allt? Dvs -när får du någon egentid?
Jag blir mållös varje gång. Vafan är egentid?
Är egentid att gå på stan och shoppa, gå på finrestaurang och äta varm mat, ut och jogga eller träna på gymmet, springa på krogen eller ja, vafan är ensamtid?!
De närmsta egentid jag kan tänka mig ha är en dusch på kvällen när barnen somnat om jag fortfarande är vaken eller när jag sitter ensam kvar vid bordet och äter kall mat efter att barnen ätit klart, händer tvättats, eddie badats och moltas matats (eftersom små barn oftast blir hungriga precis när en annan ska äta) eller för den delen ska ta första klunken kaffe som för övrigt ställdes i ordning två timmar tidigare men saker kommit i vägen.

Nej, jag gnäller inte. Det är absolut inte det jag vill säga med detta inlägg. Jag är så tacksam över att jag får dela varje dag, timme, minut och sekund tillsammans med mina barn. Jag är inte bitter över att inte få gå ensam på toa, inte ha ha två armar fria när jag dammsuger eller att inte ha rena kläder längre än fram till frukostbordet.

Jag har inte valt att bli mamma för att låta nån annan passa mina barn eller inte tillbringa någon tid med dom. Jag älskar att vara mamma till mina odågor. Men kan som alla andra föräldrar känna sig otillräcklig i bland, mer eller mindre. Jag har inte heller valt att vara ensam förälder, men jag är tacksam över att få vara den föräldern som har möjlighet att få ta hand om dem för jag vet att livet kan vända på en sek och om jag vet med mig då att jag inte tillbringat all den tiden jag haft tillsammans med dem jag älskar mest så skulle jag aldrig någonsin kunna förlåta mig själv.

Så snälla sluta tjata om ensamtid. Fråga gärna hur jag mår. Som om jag vore vem som helst. Men skippa frågorna, hur orkar du?
Eller när får du någon ensamtid?

Jag lovar att om jag behöver lätta mitt hjärta eller behöver hjälp en stund så kommer jag att tala om de för dem som har något med det att göra.

Idag börjar hedda dagis. Jag går nästan sönder av bara tanken. Hon tycker att det ska bli kul att leka.

Vi myser i slottet i helgen
Vädret var inge vidare idag
Hedda har sett en hare

Tiden går sakta men ändå så oroligt snabbt.
Ni som står mig nära vet att det senaste 1,5 året varit upp och ner vända världen.
I allt det har våra fantastiska barn växt och blivit så stora och kloka. Tänk att min lilla Ronja fyller 7 år om bara 3 månader, hon är alldeles fantastisk, så hjälpsam och förstående.
Familjen har utökats med en liten lillebror och lilla Eddie har blivit storebror.
Han är nöjd och inte alls avundsjuk, jag tror att det helt enkelt beror på att han redan fått lära sig att dela på sin mamma med systrarna.
Mitt härliga yrväder Hedda, hon har alltid fullt upp, utvecklas i rasande takt. I bland är tjejerna mer ovänner än vänner men det hör ju till och vipps så är dom stora och den tiden är förbi.
Det kommer att bli fantastiskt att få följa dom under uppväxten och jag är så tacksam över att vi båda får vara med och se allt som händer och sker.

Idag är en sån dag jag skulle kunna kräkas på folk. Vad är de med lata föräldrar?
Jag stör mig på dom som lämnar/hämtar barnen tidigare/senare än va som behövs för att dom själva ska ex träna.. eller städa och handla i lugn och ro?! Vadå lugn och ro? De finns inget lugn och ro och städa ifred eller gå på stan ensam eller handla mat i lugn och ro när man har barn!
Jag erkänner att mina barn inte alla gånger är de lugnaste att ha med på och att dom prövar ens gränser ibland, men vadan, hade dom aldrig fått följa med så hade dom aldrig lärt sig Heller. Barn är barn och som testar gränser, men är man så jävla lat att man inte kan ta fighten och låta barnen va på förskolan istället då undrar jag faktiskt va ni tänker med.
Jag läser om dom som vill bli sjukskrivna som gravida för att dom inte pallar jobba (och då inte för att dom har problem som gör att dom har ont osv) utan för att dom kan. I detta fall dom som jobbar på förskola, jo för dom måste lyfta barnen, ta på dom overall och stövlar eller plocka upp leksaker från golvet. Men alltså allvarligt?! Skämtar ni?
Om ditt barn har syskon, sjukskriver ni er från dom också? Nej tyvärr lilla gumman, du får inye gå ut för mamma kan inte hjälpa dig med overallen..
Och ja, jag vet vad jag pratar om för jag har också jobbat på förskola och vet precis hur det är. Sluta va så jävla lata.

Alltså Ronja. Dom ligger och morgonmyser i sängen och kollar på bakprogram.. Ronja har av nån anledning fått bakintresset som jag inte fick..
Hedda säger att hon vill att vi ska göra paj. Javisst tänker jag. Släng i lite frukt eller bär, en paj har man väl gjort nån gång, kan ju inte va så himla svårt. Men när, de ska va chokladpaj?! Då fyller Ronja i, vi kan göra italiensk maräng också!!
Haha. Är de nån som är bakkunnig som kan ta den här biten? :p

Herregud.. dagarna bara springer iväg.