Att vara förälder till dom här fyra är som att vara en blandning av en duracellkanin, bläckfisk och superhjälte. Allt går lixom i 100 km i timmen. Att jag oftast somnar till när jag nattar eller att jag bara ligger raklång och njuter av tystnaden som infinner sig när dom somnat är inte helt ovanligt.
Jag vet att om jag reser mig och förbereder för morgondagen går morgonen mkt smidigare, jag kanske tillomed hinner borsta igenom mitt hår innan vi ger oss iväg, men de kanske jag ändå inte hinner pga att Ronja droppar att dom har utflykt och behöver ha med sig diverse attiraljer och fika och jag får börja irra runt och improvisera eftersom vi kanske inte har allt hemma, samtidigt som Moltas välter ut hela glaset av mjölk på golvet som är nyskurat och över hela sig. Och jag hinner tänka att jag trodde det räckt med att jag redan snitt om honom en gång från de kläder som var tänkta för dagen.
På frukosten får Hedda en impuls att hon ska kasta den dränkta tepåsen rakt igenom köket, den studsar på Ronja och skvätter ner hennes byxor och vidare bort på bänken. Eddie bubblar av skratt och bestämmer sig för att haka på, han svingar påsen över axeln som om han skulle kasta en boll, de blir ett stort sänk över dörren bakom honom och påsen slungas rakt in på vardagsrumsgolvet med ett plask.
Plötsligt skriker Hedda i högan skyn, Eddie har dragit henne i håret och sabbat hela hennes frisyr, den fina flätan som tog mer än den tid jag egentligen hade att göra.
Medan jag smider om på Moltas och torkar mjölk på samma gång bryter Eddie ihop för att strumporna blivit blöta när han klivit i mjölken, jag får be Ronja hitta ett par i den oändligt stora högen av oparade strumpor jag aldrig tycks ha tid att para. Jag har tillomed mutat flickorna med pengar för att ta hand om den, Hedda gör de med nöje och jag känner att jag hittat någonting som får ner henne på jorden en stund, där kan hon sitta länge och sortera, färger, med eller utan halkisar under. Jag berömmer henne och hon är stolt över sitt arbete.
Jag skyndar mig att knåpa ihop en ny fläta på barnet, ordningen återställd. Tills Eddie skriker över att han hittat ett sår på sin tå när han febrilt försöker få på sig nya strumporna som förövrigt är av olika färg men iaf samma mönster och jag hinner tänka att säger jag inget så kanske han inte märker det. Plååååster skriker han, jag vill ha plåååster! och jag kollar på hans tå, han skriker så jag tror att blodet sprutar men de blodet är egentligen en färg rött nagellack som inte hunnit nötts bort. Jag försöker förklara det men det är meningslöst. Jag vet att det är meningslöst att börja leta plåster eftersom jag aldrig får ha några längre än en kvart. Får dom vetskap om att dom finns brukar golvet i rast takt vara fullt av små vita lappar man drar bort från plåstret. Jag brukar ha ett in case of emergency plåster i telefonfodraleret ifall olyckan sker ute men tyvärr är den redan använd. Jag lyckas hitta tejpen som vanligtvis också brukar vara slut så fort den kommer in genom dörren, liksom klister och annat som kan vara bra att ha hemma som dock används flitigt i tjejernas påhittiga pyssel. Ist knåpar jag ihop ett provisoriskt plåster av tejp och toapapper. Jag får göra om några gånger eftersom jag visst inte klarat slutprovet i plåstertillverkning fastän jag gjort de så många ggr och lovar Eddie att vi tar ett riktigt så fort vi kommer på dagis.
Ytterklädernas som jag förberett kvällen innan i prydliga högar för vardera barn ligger nu utspridda i en ända röra av regnbågens alla färger över hela golvet och jag försöker febrilt hitta igen alla Moltas saker för att pölsa på honom först och stoppa ner honom i vagnen så att han inte hinner dra till ännu mer.
Jag ropar på Ronja som inte setts till på en stund att det är dags att göra sig i ordning, får inget svar men hittar henne balanserande på toalocket för att nå upp till spegeln. Där står hon med en egentillverkade kamera av en sked och låtsas sminkar sig samtidigt som hon pratar med sina fans i skeden. Tydligen är det ett avsnitt på hennes Youtube kanal som hon drömmer om, hon spelar in.
Hittar alla Eddies saker och klär honom och skickar ut honom i det härliga snöovädret. Phu, två barn klara.
Hedda har inte ens börjat ännu, hon har fastnat "med att göra jag vet inte vad men mkt viktigt" istället, vi letar i säkert tio minuter efter hennes ena sko som tyckte fått fötter under natten och hittar den uppe i Eddies säng. Det är Moltas som ständigt drar runt på skor och lämnar som på de mest underliga ställen efter att ha hoppat i ett par och sprungit fort som blixten ut genom ytterdörren. Jag vet inte hur många ggr jag sprungit ut barfota efter en unge i blöja och skor. Konstigt nog blir dom där små benen så snabba när dom blir jagade.
Ronja kommer ut från toan och tjurar över att jag inte plockat fram hennes kläder och Hedda blir arg över att Ronja bannemig inte har på sig sina fleecebyxor som hon måste ha. Att Ronja glömt sina på skolan tycks inte lätt att acceptera.
Moltas börjar svettas ihjäl och gråta, jag skyndar och irrar runt för att hitta pingu och filten. Väl ute inser jag att det kommer vara omöjligt att ta sig fram med vagnen på de oplogade vägarna och slänger på skidorna på vagnen. Man ska ha överlevnadskit för allt tänkte jag när jag beställde dom. Eddie och Hedda bråkar om vem som ja åka på den gröna bobben, till slut går de med på att ta en varsin orange. Lika ska de Va, allt ska va lika annars är det orättvist.
Pölsar oss fram med några (läs många) stopp för att ta på vantar, plocka upp tappade gosedjur och dra på strumpor som korvat sig i skorna. Lämnar Moltas utan protest medan Hedda och Eddie argumenterar för vem som ska bli lämnad sist och Hedda försöker in i det sista med att få följa med mig hem.
Ronja skickas över på skolan, klockan ringde in för länge sen tyckte jag mig höra. Hon ropar, mamma du har glömt lämna tider för mig och jag tänker att jag får ta ett fjärde stopp för att skriva veckans tider.
Väl hemma inser jag att Moltas skor står kvar på skohyllan och vänder tillbaka med skorna i handen och tänker att jag ska passa på att gå förbi skolan med tiderna som jag glömde då jag var uppslukad av tystnaden som infann sig och upprepade försök i telefon att få tag på den människan jag sökt i dagar. ?Personen du söker är inte anträffbar? säger dom, ?det är många som ringer just nu eller du har plats 5678 i kön...?
På vägen hem tänker jag att idag ska jag banne mig hinna plugga massor men allt lixom slår mot mig som en vägg av röra när jag öppnar dörren Hemma, mjölken jag inte hann torka upp, flingorna som ligger utspridda över golvet, borden, bänken och kanske tillomed i tvättstugan. Hur dom nu tog sig dit?!
Tvättmaskinen piper och gör ett eko i mitt huvud "Häng upp oss, häng upp oss så att vi inte surnar! Det är nu du har tid att hänga allt på en gång och inte ett plagg åt gången"
I badrummet ligger tandborstar och utspottad tandkräm i handfatet, droppar av tandkräm på toastolen och golvet. Dom borstade ju iaf tänderna tänker jag medan jag torkar.
Och högen av osorterade strumpor som tydligen landade utanför sin låda ligger nu utspridda på hela tvättstugegolvet. Jag hinner iaf plugga litegrann, förbereda middag innan färden tillbaka på dagis går.
Just där den stunden, mitt i all röra, när allt är smått kaotiskt och jag bara vill sova så tänker jag för mig själv att jag är så tacksam, så tacksam för att just jag får äran att dela mina dagar med dom här. Ibland stannar jag upp och tänker på hur det är att vara ett litet barn, hur de vore att vara en liten Moltas som upptäcker världen, hur det vore att vara en liten Eddie som ser allt på en meters höjd, att vara en liten Hedda som skuttar runt eller en Ronja vars dröm är att ha en egen Youtube kanal.
På väg till dagis laddar jag upp för att få mängder av kramar, för att bryta miljoner bråk, för att kånka en trött Moltas samtidigt som jag puttar en vagn och drar två bobbar med andra handen.
Vi leker att vi är ett tåg och sjunger plingelingtåget går. Eddie förvandlas till en eldsprutande drake/superhjälte, Moltas vill också åka bob och jag inser att skorna är kvar på dagis men ett par vantar funkar lika bra tänker jag och låter han låna mina.
Det är bästa tiden på hela dagen, när vi alla blir samlade igen. Hedda vill hjälpa med middagen, det vill Eddie med, de trängs på bänken och gnabbas om vem som ska göra vad. Jag får skynda mig att ställa alla stolar på bordet för innan man vet ordet av har Moltas klättrat upp på bordet och står på fönsterbrädan och balanserar och drar upp mina blommor ur krukorna. Dom lossnar lätt, kanske för att dom är så torra efter att ha varit vattenlösa i typ en månad. Det är ett under att jag kan ta hand om barn när jag inte kan få en endaste blomma att överleva längre än en vecka. Innan jag hinner dit ligger torkad jord fulla golvet men ungens ögon lyser av lycka och det går inte ens att bli arg.

Igår hade vi kusin lia på besök

Hedda är fortf hemma från förskolan..i torsdags möttes vi av en lapp -det går magsjuka hos oss så då vände vi och gick hem och har inte vågat oss dit ännu.
Jag vill inte ha magsjuka i jul. Måtte vi klara oss.

Idag har vi lånat kusin lia, hedda och lia har på efet initiativ städat både hedda och ronjas rum. Ordning och reda ?

Lyxför oss att vi blev bjudna på Halloween kalS igår. Ungarna åt nuggets och strips i folärmer av spöken,häxor, pumpor. Busigt!
En annan blev ju bjuden på kört och potatisgratäng! ?

En annan fick ju stå för middagen idag ist. Fläskfilé gryta med bandspaghetti.
Barnen va faktiskt mer samt än osams idag. Peppar peppar ?

Idag har vi faktiskt inte klivit utanför dörren.
En som dag som de hela tiden varit något att göra men de känns som inget ändå blivit gjort ?

Ronja som är så hjälpsam. När moltas vill vs i knä och mamma måste servera syskonen tar hon moltas i knä. Lätt som en plätt.

Så har vi alla bakat bullar ! Eftersom de va orättvist att bsra jag och eddie bakade sist ?

Planen idag var att jag skulle klippa eddie.men de blev såklart inte av. Han fortsätter att se ut som ett troll nån dag till ?

Vatten! De e ju fantastiskt. Eftersom dom faktiskt häll sams fick dom leka där men i vanliga fall får dom.hålla sig i badrummet.

Alltså hedda ! Nu när jag.vi skulle gå upp och nattade eddie så står hon vid spegeln och målar hela ansiktet med färgad lipsyl... Unhe!

Vilken dag. Det är verkligen inte en minuts lugn och ro när vi leker med Patricia och barnen. Mkt bråk och tjaffs men sååå mkt kärlek också.
På måndag fyller hon år, min fantastiska vän och klippa. Hon förstår mig alltid, hon lyssnar alltid och hon dömer aldrig. De senaste åren (speciellt det senaste) har inte varit en dans på rosor, det är då man verkligen får veta vilka vänner som finns i vårt och torrt. Livet vore inte lika bra utan henne.

Fredag kväll. Klockan är 20.39 och jag har suttit sen kl 20.00 och bara funderat på livet.
Hedda hade önskat fredagsmys med grönsaker och Dip. Men jag hann i stort sett inte mer än att gå ner efter att ha nattat moltas och eddie innan hon däckade i soffan. Tänkte att jag kunde nyttja tiden att bsra va med Ronja men de tar tre sek så lägger hon sig ner och somnar också.

Kvällarna är så fruktansvärt tråkiga. Ensamma. Påbdsn när de är fullt ös och barnen lever om så kan ja tänka att de ska bli skönt för öronen när kvällen kommit men när dom väl somnat vill jag bara ta en unge och ruska om och skrika vaaaaaaakna! Det är så tyst unge! Va med mig ist!
Ingen hade nog uppskattat ett sånt uppvaknande så jag väljer att låta bli..
Blir att lägga sig tidigt ist.

Hi har haft besök av Hanna och Jimmy idag, ätit middag och fikat. Barnen höll sig relativt lugna, under hot om att fredagsmyser inte skulle bli av ?
Vi fpr mysa extra mkt i morgon kväll !

¶elle , hedda och eddie har målat egna muggar. I morgon pker dom in i ugnen ?

God morgon ! :) Ronja har traskar i väg till skolan. Efter gårdagens händelser då en 12 årig pojke i torvalla inte dök upp på varken skolan eller i hemmet övervägde jag att gå med henne. Nu gjorde hon sällskap med två kompisar så dom fick få ensamma. Jag brukar alltid hs kontakt med Ronja när hon kommer fram eller i telefon hela vägen. Men de känns ändå nervöst. Jag skulle bryta ihop om.hon skulle komma bort som den pohken. Usch.

Idag blir det bara mysdag. Pojkarna är snoriga så någon fc blir det inte för oss..

Igår år vi nyttigaste middagen. Pannkakor med sirap och glass. I bland får man röka till det.
Det är tur vi har Pelle som kommer till undsättning varje gång ungarna vill hs pannkaka. Jag kan inte steka pannkakor. Bara åt inse fakta...